Det pratas ju mycket om egentid. Då ska man vara barnfri och hitta på något. Lite speciellt ska det allt vara. Hemma och städa i sin ensamhet räknas knappast dit. Det kan jag dock tycka är skönt i och för sig. Jag har inga större problem att få till egentid. Min man är generös mot mig och jag kan lätt dra på stan med någon kompis eller dra iväg på vad som helst. Mannen jobbar visserligen mycket men jag tycker ändå att jag får den där egentiden jag så väl behöver. Som alla behöver.
Värre är det med ensamtid. Jag är aldrig ensam. Ensamhet när den icke är självvald är säkert hemsk. Den är hemsk. Jag vet att jag under en kort period i livet kände mig ensam. Det var när jag tagit min lärarexamen i Luleå och så flyttade jag hemåt, till Dalarna. Mina vänner flyttade åt andra håll och de flesta av mina vänner från tidigare bodde någon annanstans då. Det här är snart tio år sedan. Sedan blev jag ju ihop med J och ensamheten försvann. Annars är det någonting jag faktiskt tänker mycket på, ensamhet. Hur sorgligt det är att så många människor är ensamma. Det händer ganska ofta att gamla människor pratar med mig och jag ser liksom i deras ögon hur ensamma de är. Hur glada de blir av de få minuter jag ger dem. Sorgligt.
I alla fall...ensamhet när den är självvald är ju som att åka på Spa :). Jag har under ett par månaders tid känt mig i akut behov av att få vara ensam. Inte prata med någon. Jag behöver inte göra något speciellt jag vill bara slippa ägna mig åt någon annan. Vila.
Om ett par timmar drar Jonas och Valter till Sollerön. Alvin är redan där med mormor och morfar. Inte ska jag vara hemma själv länge men jag ska njuta.
Så här ser det ut på Sollerön. Fint va?
Lyckas jag inte med att slappna av och njuta blir jag irriterad på mig själv. Människor som inte står ut mig sig själv mår nog inget vidare. Jag vet själv att under de perioder när jag inte mått bra har jag hela tiden haft ett behov av att träffa kompisar. Försöka glömma, fokusera på någon annan.
Under mina ensamma timmar ska jag laga god, städa lite...se på film, läsa någon deckare, sola om det blir fint väder och ut och powerwalka. Det går faktiskt riktigt fint med minskandet av midjemåttet!
Jag upplever att många "tjatar" om egentid som att det vore en mänsklig rättighet. Det ska vara barnvakt hit och dit för att 40-åringar ska partaja och återuppleva ungdomen, haha. Nämen, jag fattar vad du menar. Jag som är sjukskriven har alldeles för mycket tid för mig själv. Men då jag verkligen skulle behöva den är på kvällarna när det kryllar av barn här. Det är viktigt som du skriver att man får en chans att vila. Att andas. Det är annars lätt att man passar på att städa(!) när man är ensam.
SvaraRaderaApropå trädgård...
Ja, slå till vetja! Jag är ju precis som J lite pedantiskt lagd, men i trädgården går det inte att ha kontroll, haha. Bra träning på att det inte går att vinna över naturen. Mitt förslag är att du satsar på många av samma sort till att börja med. Man kan bli helt köpgalen när man åker iväg och jag kommer ofta hem med en av varje. Det blir inte snyggt...
Kram, kram /A