That´s private

För egen del skulle jag kunna skriva vad som helst på bloggen eftersom jag är en person som säger vad som helst. Tyvärr.

Men på något sätt känns det annorlunda när det någonstans står ristat i sten. Att orden finns kvar. Och det är ju sällan det som finns i mina tankar bara rör mig. Jag kan ju inte portionera ut lite här och lite där om människor som står mig nära.

Pust.

Därför kan det kännas lite platt att skriva något litet dittelidattellerdittellidattan. När huvudet är fyllt av något annat.

Och vissa saker vill jag inte ens erkänna för mig själv. Men när man väl gjort det känns det bättre. Så kan man åtminstone sluta någonslags fred i sitt eget huvudet. Vara ärlig mot sig själv.

Och då känns det ändå lite bättre.

Sommarfavoriter från H&M

Egentligen gillar jag inte H&M eftersom jag tycker att det lilla jag köpt genom åren varit taskig kvalité. När jag säger det håller ingen med mig. Alla gillar H&M. Så nu ska jag ge kedjan en chans :).

Här kommer tre favvosar, egentligen hade jag många fler att visa er men överföringen av bilder krånglar.

Om jag inte vore så lång skulle jag gå omkring i dessa!


Annars köper jag mycket kläder på Gina Tricot och Only. Ibland något lite mer fancy men då oftast på Tradera :). Och så gillar jag självklart kläderna jag säljer från me and i.

Ha en fin kväll!

Mina drömmar

Man kan ju sätta upp mål i livet. Försöka nå fram till saker inom räckhåll som man vet att man kan klara av. Jag försöker sätta upp mål i tillvaron men jag har alltid  varit lite av en drömmare. Mycket av en drömmare. Jag har haft en livlig fantasi sedan barndomen. Jag lärde mig läsa och skriva tidigt och det bästa jag visste på lågstadiet var att fantisera ihop berättelser. Önskar att dessa berättelser fanns sparade men tyvärr, tyvärr.

Jag är fortfarande "bra på att fly" in i drömmarnas värld. Vissa lyssnar på radio andra fantiserar ihop diverse, ha ha ha. Behöver ju inte direkt dela med mig av det jag fantiserat ihop eftersom det är andra människor inblandade, människor som står mig nära och som jag vill väl. Det kan till exempel handla om att jag på fullaste allvar tror att den tjejen skulle passa ihop med den mannen och så viiiiips så tror jag stenhårt på det. Ha ha ha.

Men jag kan dela med mig av en dröm jag har där BARA JAG är involverad och som är hur knäpp som helst, I guess. I alla fall; jag skulle så förbannat gärna vilja vara med i Let´s dance!

Jag ser mig själv i diverse vackra klänningar och hur jag får lära mig att dansa. Jag som älskar att dansa! That´s it. Och det kommer aldrig att hända.

Helst skulle jag ju vilja dansa med den här mannen! Så bra som han är kan ju han vara med som dansare nästa år. Problemet med oss två som danspar är att han ser lite kort ut. Och jag är jättelång! Not good. Men ändå. Anton...Mmmmm!

Valborgsmässoafton

God morgon!

Gick ju och la mig när kvällen var ung så här sitter jag nu pigg och glad. Eller pigg och tjurig faktiskt men varför jag är sur ska inte ventileras här på bloggen. Inte den här gången i alla fall :).

Idag fyller min kusin Mats 31 och kungen fyller 60+ någonting...Grattis Mats! Jag vet inte om du läser min blogg men kungen gör det ju sannerligen inte :).

Det blir nog ingen majbrasa för oss i år. Helt plötlsligt är jag livrädd för smällare och raketeter trots att jag under hela barndomen sprang runt och sköt av diverse...Sedan orkar jag inte tvätta en massa rökstinkande kläder. Plus att jag inte gillar att glo in i en eld. Nu känner jag mig rätt trist och surpuppan i mannens fula morgonrock liksom bara lyser igenom hela texten.



Jag hittade en jättefin klänning igår på H&M. Som bekant köpte jag ju en kjol och kavaj på rea i stället. Vill ha den där klänningen. Var inte precis vad jag tänkt mig på skolavslutningen men den var ljuvlig verkligen. Har letat på hemsidan så att jag skulle kunna visa skapelsen för er men icke. Hittade den inte. Jag bjuder på en väska jag gillar i stället. Vet inte från vilket årtionde de hämtat inspirationen men min farmor hade minst två liknande, säkert femtio eller sextiotal. Undrar var de tog vägen?

Önskar er alla en trevlig Valborg!

Intensiv dag

Jag har inte ett uns av energi kvar. Sitter här stirrandes in i skärmen. Synd att jag sminkade mig. Önskar att jag inte hade gjort det för då hade jag sluppit tvätta ansiktet.

Efter att ha bränt mig i ansiktet bestämde jag mig att försöka anta en annan nyans tills kvällens middag hos syster. Jag tog på mig solpudret jag fått med tidningen Solo och viiiips jag blev en blond indian!

Jag har inte känt mig pigg idag. Lite oro under ytan. Något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Ändå har jag gjort en massa. Varit igång hela tiden.

Jag drog till och med ner på stan en sväng och fyndade en mjuk, fin, mariblå kavaj på H&M. Och en underbar kjol. Två plagg för 150 kronor. Valter var med mig ner och det var en mardröm men ändå värt det :).

Näj, jag går och lägger mig!

Ta hand om er och ha en fin kväll.

Nio år tillsammans

Idag har jag och mannen varit tillsammans i nio år. Vi lärde känna varandra på universitetet i norr men det hände aldrig något mellan oss där och då. Jag hade ögonen på min Velpelle. Jag vände ut och in på mig själv och försökte få någon som inte älskade mig att älska mig. Vilket vansinnigt slöseri med tid och vilket slöseri på självkänsla. Jag får skylla på att jag var ung och dum :)

När jag flyttade hemåt igen till mina trakter så var mannen redan här. Så en utav mina bästisar från studietiden sa att jag skulle ringa honom. Eftersom jag var så ensam. (Jag kände egentligen bara min kusin här i staden, är uppväxt fem mil härifrån). Och på den vägen är det!

Det här gått ganska fort framåt i vårt förhållande, allt är min förtjänst. Jo, faktiskt. Vad ska man vänta på? Bättre tider?

Alvin kom efter mindre än tre år tillsammans. Och  jag VET, DET FINNS DEM SOM BLIR GRAVIDA PÅ FÖRSTA DATEN men riktigt så modig är jag inte ;)

Vårt förhållande har överlevt ett husbygge också. Jag rekommenderar dock ingen att bygga hus! Köp bara köp och låt snickarna bygga. Problemet är bara att då måste man vara rik...

Nästa pojke...Här tror jag att jag gått över tiden redan. Jag gick två veckor över tiden.

Valter i vagnen.


Jag är så glad att det blev vi två hur otippat det än må varit :). Mannen är den stora tryggheten, lugnet och glädjen i mitt liv. Och så pojkarna såklart.

Jag gick och köpte en present till honom och visade den jättetydligt så att han skulle köpa en present till mig ockå, ha ha ha. Han tycker det är svårt att köpa någonting till mig. Jag sa att han skulle köpa ett armband från Pearls for girls och det har han gjort :). Läääängtar tills jag får öppna det. Men männen i mitt liv sover, alla tre.

Jädrar i mig vad vi ser unga ut!

Här är min bror som håller i Alvin efter vigseln. Alvin var såååå söt i sin lilla kostym! Så ser ni ju också vilken stilig bror jag har ;). Upptagen såklart :).

Jag önskar er alla en härlig dag. Jag får besök av en utav mina insjöbästisar Carro och hennes barn. Nu ska vi äntligen få träffa lille Axel som redan hunnit bli sex veckor tror jag. Jag har även middag hos min tvillingsyster och man att se fram emot i kväll.

Önskar er alla en härlig dag.
Kram!

Män och bilar

Jag vet inte vad det är med män och bilar men vad det än är så är det skrattretande. På ett sådant där irriterande vis.

I morse kom min pappa förbi oss. Det gör han ofta. Nu skulle han åka ner till min bror och hans familj över helgen och han ville säga det till pojkarna och så. Han sitter på trappavsatsen med skorna på, ska bara stanna en kortis. Mannen rusar ut i sina urtvättade Starwarskalsonger (och tshirt) och frågar hur det går med min brors bilköp. Jodå, pappa skyndar upp med sin Iphone och visar en bild. En V70. Interesting. Not. Mannen liksom nästan väser fram...darrandes på rösten "Är den spreulans ny??!". "Javisst" svarar far min. En liten ton av stolthet. Herrejävlar.

Sedan berättar mannen att hans vän A är nere i huvudstaden över dagen för att köpa en bil. "Är han??!" Skriker pappa. Jag fortsätter att lyssna på skådespelet. Jo minsann det är han. Sedan ser jag pappas ögon spärras upp och han hastar ur sig "Vad är det för bil då??!".

Svaret på vad våra vänner köpt för bil kommer jag inte ihåg. För det är ju fullkomligt ointressant. En före detta kollega till mig sa en gång att en bil är bara en sak "som tar en från punkt A till punkt B". Jag håller med.



Är det någon som känner igen det här? Ha ha ha. Jag gör inte det. Jag lovar. Ha ha ha.

Mannen har just berättat att han hittat en bil till oss för 49.000. Okej. Köp bara den. Don´t speak about it. Please!

Kram i lördagskvällen!

Mitt i loppisen

Jag kom inte riktigt ihåg när det var Sverige drabbades av loppis-feber men det börjar väl bli rätt länge sedan nu? Jag gillar inte gamla gardiner, gammalt porslin och så även om jag köpt lite sådant också någon gång. Jag gillar ju att handla. Rätt och slätt. Och de underbara espressomuggarna en
jag köpte av grannen på loppis var ju faktiskt ganska nya. Tror jag.



Man kan ju fynda en massor på loppis, särskilt om man är samlare. Idag har jag varit på barnloppis i en frikyrkoförsamling här i staden. Det var såååå proffsigt arrangerat! All personal hade tshirtar med "crew" tryckt fram på brösten, allt var sorterat på ett bra sätt och ja, verkligen ett lyckat arrangemang. En tredjedel av intäkterna går till ett projekt där de bygger en skola i Afrika någonstans. Superbra! Jag handlade böcker, pussel, memoryspel och simdynor eller vad det heter? Ni vet sådana här:


Dessutom fyndade jag en helt underbar förvaringsmöbel till Valter för 130 kronor. Jag cyklade till loppisen så nu ska jag och syrran ta bilen dit för att hämta den. Tänkte även passa på att fika lite gofika. Alvin (äldsta sonen) ska följa med han också. Han vill nämligen handla mer! Han kan få välja något, en grej. Känns helt okej när jag vet att pengarna går till något bra.

Jag såg en superglad kille, sju åtta år kanske som gick runt med en jättestor Star Wars-legobyggsats. Synd att jag inte såg den först!

Nu ska jag bege mig igen.

Ha en fortsatt fin lördag.

Tack finaste Maria!

God morgon lilla läsarskara!

Jag hann bara tacka min vän Maria igår som hastigast mitt i allt hänfört dreglandes efter Anton Hysén på Let´s dance. Tack finaste Maria för att du fixade min blogg! Den är superfin och känns så lyxig nu på något vis. Jag är verkligen jättenöjd.



Så här ser Maria ut för er som inte känner henne. Jag och Maria lärde känna varandra på Ameliabloggen när jag började blogga för två och ett halvt år sedan. Jag bloggar inte där längre och det gör inte Maria  heller. http://justanotherordinarystupidmommyblog.blogspot.se/ Där hittar du Maria! Hennes blogg är fantastisk. Hon skriver med ett mycket bra språk (vilket svenskläraren i mig njuter av ;)) samt det är intressant att följa hennes vardag som ensamstående med fem barn. Hon är väldigt generös i att dela med sig av sitt liv och därför gillar jag hennes blogg. Och därför gillar jag henne också.

För det är lustigt det där hur man faktiskt VERKLIGEN KAN lära känna en annan människa via en blogg och facebook. För jag skulle verkligen säga att jag känner henne bra. Någon annan skulle väl stämma in med att "Herregud, ni har ju aldrig träffats!". Men det har vi bara inte ansikte mot ansikte. Vi har pratat massor på chatten och skrivit meddelanden på Facebook.

Igår tänkte jag på hur kul det vore om hon kunde komma hit på semester med alla barnen.



Men vi ska till Tyskland i sommar och då kanske vi kan ses en kortis på vägen ner dit? Vilket jag glömt att fråga dig Maria, ha ha ha. Vi skulle ju åka på Ullared såklart! Problemet är att vårt bagage kommer ju att vara helt fullt och hur ska jag då kunna få plats med allt jag/vi vill handla?



Sådär minns jag det från den enda gång jag varit där, som tioåring med familjen. Vi stod i en lååååååååååång kö i flera timmar för att komma in. Pappa sprang fram och tillbaka och köpte korv med bröd och läsk. Det var inte den bästa dagen på semestern :). Men NU! Oj oj oj! Shoppinggalna jag bara far runt och köper diverse nödvändigheter.

När jag googlade bilder hittade jag den här bilden. Och började asgarva!! För det var ju det där med att jag skäms för att jag pratar så förbannat mycket. Så var det ju också en arbetskamrat som tyckte jag skulle tänka lite på den där rosamarkerade raden :). Men efter att skrivit det på Facebook så blev det förslaget nerbuat. Såklart :).



Idag ska jag ta mig en cykeltur till min favvobarnklädesbutik utanför stan (eller nja, nästan i) och sedan cykla på barnloppis i en frikyrka i närheten.

Ta hand om er och ha en fin dag!
Kram!

Dagen sniglar sig fram

Den här dagen går precis som gårdagen inte särskilt fort. Det är inte alltid så lätt att hålla pojkarna sams. Ja, eller ärligt sagt så är de väl osams mest hela tiden. Valter är ordentligt krasslig med feber och förkylning men far  ändå omkring och gråter mest.

För att skjuta upp den obehagliga eller tråååååkiga rättningen så har jag ägnat mig åt brödbak! Detta är inte jag. Jag bakar väl bröd sisådär en gång om året. Men vad gör man inte? :) Missförstå mig inte bara! Jag är inte ett dugg rädd för konserveringsmedel eller annat skit även om jag som den perfekta modern (totally kidding) kanske borde vara det? Däremot bakar jag  massor av fikabröd. Av en enda anledning: Det är godare än köpes.



Så snart blir det ett mellis som tål att skrytas upp på Fejjan! Den osminkade (men duschade!) modern serverar nybakt med paprika till pålägg und alles. Barnen ler och tuggar. Mamman vräker i sig. Valter är ute i köket och försöker få i sig kaffe igen. Vad ska jag ta mig till med honom?

Av någon oförklarlig anledning blev jag tvungen att bjuda på lite bröllopsbilder mitt i brödbaket!

Jag. 

Ha en fin eftermiddag. Nu ska snart tekakorna in i ugnen. 

Kram!

Helg i sikte-vabb idag

God morgon på er!

Gick in här första gången vid tjugo över sju i morse och då såg jag att sex stycken redan kikat in :). En kompis skrev på Fejjan igår att hon brukade ta en paus på jobbet ibland och läsa min blogg. Kändes skoj, jag är en liten rast i slitet liksom ;).

Idag vabbar jag, igen. Egentligen skulle min mamma varit hemma med yngsta sonen idag på hennes lediga dag men hon kände sig själv krasslig så jag fick vabba i stället. Valter har hög feber och är rejält förkyld. Har äldsta hemma idag också eftersom jag inte vill ta ut Valter i vagnen när han har så hög feber.

Ett kort på godingarna från i somras. Så här fint leker de inte alltid. Det är ju tre och ett halvt år mellan dem och det är inte alltid de vill samma sak i leken. Och inte ska ni tro att man som storebror kan bestämma över den här killen heller...

Här ser har ju väldigt snäll ut och visst är han snäll men ack så envis. Korten är från förra sommaren.

Jag är bjuden på "Multicultural evening" av min fina arbetskamrat men jag tror att jag måste vara hemma med sjuklingen. Mannen är väldigt stressad nu på grund av sitt jobb så jag får stötta upp honom lite mer och ta hand om mer hemma igen. Nu har jag varit lite uppe i me and i-försäljningen ett tag och han sitter hela tiden och jobbar sent efter att barnen gått och lagt sig.

På måndag kommer kompisar hem på grillning hos oss, på Valborg alltså. Hoppas att Valter är frisk då så vi slipper ställa in.

Idag fick barnen glass till frukost. Damn I´m good!

:)

Kram och ha en fin dag på jobbet eller hemma. Eller på semestern, vad vet jag? :)

Sju koppar kaffe senare

Näh ni! Jag har så svårt för det här med att göra ingenting. Jag försöker ju. Eller, gör jag det? Jag booooooooooorde verkligen rätta proven! Varför gör jag inte det? Jag vabbar. Lille feberpojken har slocknat på soffan och storkillen leker så fint själv.


Det är väldigt svårt att ta det lugnt. Jag mår inte dåligt av stress nu men jag känner ändå hur pass uppe i varv jag är när jag som idag inte klarar av att bara ta det lugnt. Det kryper i mig. Kanske är det det dåliga samvetet också för att jag faktiskt inte rättar proven? Å andra sidan är det inte meningen att jag ska rätta heller när jag vabbar. Nu ringde jag min mamma och hon sa att hon inte klarar av att ta hand om minstingen i morgon för hon är också krasslig. Så då...poff! Proven får vänta.



Ja ni...Näh, usch nu får jag dåligt samvete av att jag ska vara hemma i morgon. Jag hade så mycket att fixa kring mina tio mentorselever i morgon. Ja, dem lär ju klara sig utan mig också. Sist jag var borta EN dag blev de jätteglada när jag kom tillbaka. Jag blev helt rörd av deras oförställda glädje.

Annars har jag noterat att jag ser inte bara sliten utan även gammal ut utan smink. Sökte på Google och fick upp en massa kvinnor som såg sådär totalt rosenskimrande ut utan smink. Jahahaja.


Körsbärsblom, vackert!

Jag letar med ljus och lykta efter en klänning att ha på skolavslutningen. Det är en viktig dag för mig. En dag då jag vill vara fin. Måste påminna mina elever om att jag verkligen vill att de klär upp sig på skolavslutningen. Ingen självklarhet. Man måste hela tiden påminna sig själv om det, att ingenting är självklart. Jag ska självklart också poängtera att man inte behöver köpa någonting nytt men att man sätter på sig det bästa man har. Ungefär så.

Nu kom jag på att jag inte har någon middag till barnen. Usch, då får det blir Donken...igen då. Måste iväg och handla ikväll. Ibland glömmer jag bort att tänka framåt på det här med mat. Jag som älskar mat! Hoppsan och det blev Donken. Tur att jag inte skäms för det i alla fall. Liiiite jobbigt ändå att de hejar på mig som att vi vore goda vänner. Här kommer hon igen! Tjolahopp! Men...jag kan ju alltid riva fram några korvar och festa till det med korv och bröd i stället.

Nu ska jag återgå till tvätten tror jag.
Kram!

Lycka

Lycka är ett ord som alla förstår men som ändå har olika innebörd för alla. Ja, det tror jag i alla fall. När jag var barn tänkte jag på lycka mer som en lyckokänsla. Det där ruset jag kände när jag fick en ny Barbie till exempel.

Lyckan var himlastormande. Nu som vuxen är lyckan mer försiktig, bara en viskning i jämförelse. Jag försöker att inte eftersträva lycka och att hela tiden ifrågasätta, känna efter om jag är lycklig. Det tar liksom udden på allt. Jag strävar efter att må bra, ha ett liv som får mig att må bra. Mer att finna lugnet.

När jag var yngre kände jag en större press att på något vis uppnå något större. Egentligen ville jag bara ha lugn och ro i ett liv med barn (lugn och ro med barn, hahahhaaha) men skämdes nästan på något vis att det skulle vara trist. Nu känner jag att jag för länge sedan landat i vad jag vill åstadkomma och vad som är viktigt för mig.


De där visdomsorden tror jag stenhårt på. I perioder när jag varit väldigt stressad har jag haft mycket svårt för detta. Jag kunde aldrig vara "här och nu" och tanken låg hela tiden framåt, framåt, framåt. Min syster sa en gång att hon läst att man skulle öva sig i att se lyx i vardagen. Satt man stilla med en kopp te skulle man verkligen öva sig i att tänka hur lyxigt det var. Att se små vardagliga saker för mer värdefulla än man själv upplever dem på något vis.



Så får de kungliga vara med på ett hörn också :). Man ser verkligen lyckan. Kan ta på den.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Och några bullar...och verkligen njuta av stunden.
Kram!

Den välgörande våren

Här i Dalarna är det inte vår. Snön är visserligen borta men någon värme har det inte varit tal om. Ofta har vi haft minusgrader på morgonen.

Jag längtar verkligen efter Vitsippor och Blåsippor, efter porlande bäckar och den där välgörande vårsolen. Att sitta ute med en kopp kaffe och lapa sol.

Det finns en sådan härlig längtan i våren. Plötsligt så är sommaren inom räckhåll och man vill någonstans ändå stanna upp och njuta av våren och liksom spara på sommaren.

Våren innebär egentligen väldigt mycket stress för mig med stressade elever som jagar betyg för att komma in på gymnasiet. Jag får vända ut och in på mig själv för att eleverna ska få den hjälp den förtjänar. Jag känner mig pressad eftersom jag vill "lära dem allt jag kan". Ha ha ha! Låter ju superfånigt men jag menar tyska. Lära dem massor av tyska. Igår lovade jag dem att jag ska hjälpa dem om det kör ihop sig på gymnasiet. 16 av mina 19 juveler ska fortsätta med tyskan på gymnasiet. Det glädjer mig. Och jag hoppas så  innerligt på att de kommer förbi mig nästa läsår med lite svår grammatik eller så. Så att jag får kolla läget liksom :).

Men det där var ju en parentes! Jag känner mig plötsligt så fylld av energi. Är det våren? Kanske är det mitt extrajobb som me and i-säljare som går så bra och som är så roligt som gör att jag känner mig så glad. Harmonisk. Inte nå´ vidare stressad.

Vilken effekt har våren på er?

Vitsippor! Vår!

Vad söker du i ett förhållande?

Under en längre tid har jag tänkt mycket på det här med förhållande. Mest på "vad är ett bra förhållande?". Den tanken har legat och skvalpat i hjärnan mest på grund av att det är flera i min närhet som är separerade eller nära att separera eller nyseparerade.


Jag har alltid tänkt att det inte finns någon poäng i att vara olycklig för att sina barn ska få vara lyckliga. Nu har ju jag turen att leva i ett tryggt och lyckligt äktenskap men jag skulle aldrig leva som en blek, olycklig skugga av mig själv på grund av att barnen skulle få "förmånen att växa upp i en kärnfamilj". Jag tror inte att barnen mår bra i en familj där mamma och pappa inte respekterar varandra. Inte älskar varandra. Det är väl självklart?

Jag kan känna att man väljer lite av sitt förhållande beroende på vad man själv söker i en partner. Min första stora kärlek träffade jag när jag var 19 år. Det var himlastormande men jag var också ofta sjösjuk. Det fanns en stor kärlek, en stark passion och mycket skratt i vårt föhållande MEN jag kände mig inte trygg. Alls.



Han var i den brittiska armén, därav bilden. Han var svartsjuk, misstänksam mot mig. Han verkade tro att jag som var så ung sökte något mer. Friheten? Uppskattning? Jag vet inte. Jag förstod aldrig. Det tog slut på grund av att jag inte gav upp mig själv och följde med honom. Eller va då ge upp mig själv förresten? Jag hade väl bara kunnat valt en annan väg. Jag vågade inte.

Under universitetsåren träffade jag en Velputt. Jag kastades mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Jag förstod ingenting av hans tankar, hans tvivel. Han kände inte så starkt för mig, antar jag.

Sedan träffade jag min man. Som aldrig tvivlat på oss. Som alltid litat på mig. Som alltid trott på en framtid för oss.

Mindre bra bild på min man men i alla fall :).

Jag kom fram till ungefär samtidig som jag träffade J att det var trygghet jag sökte i en relation. En människa som är trygg i sig själv och som därför kan skapa en trygghet i ett förhållande. En man som vet vad han vill. Jag skulle till att fylla 25 när vi blev ihop och jag hade längtat efter barn hela livet. Så självklart sökte jag även en pappakandidat.

Jag tror att man får det man söker. Vi har ju alla rätt att välja. Alla förtjänar vi det bästa. Sedan tror jag att många gånger väljer livet åt en, du möter en människa som inte var ämnad just för dig men denna människa har någon lärdom åt just dig. Någonstans var det meningen att du skulle lära dig något även om inte det blev som du tänkt.

Jag önskar er alla en finfin dag.

Modefavoriter

Nu har jag lagt ner det här med att få någonting vettigt gjort. Jag har haft ont i nacken i några dagar nu. Eller ja, jag har egentligen kronisk värk men i några dagar har det varit mer jävligt än vanligt. Det slutade med att mannen fick sticka tidigare från jobbet för att hämta barnen och att jag gick och la mig och sov. Jag har varit så spänd att jag helt plötsligt blev helt slut.

Jag älskar kläder. Här har jag sparat ner lite favoriter just nu.

Gillar blusen jättemycket plus att jag verkligen äääälskar jeansshorts. Mitt absoluta favvosommarplagg.

Hur cool är inte den här bruttan då? Allt från Lindex.

Fin sjal-dyr också från...glömde!

Från Lindex! Hade jag varit lite mer av medellängd skulle jag köpt dem på en  gång.

Jag tycker verkligen att Lindex har fått fina kläder på sistone. Jag älskar "preppy by Gwyneth Paltrow". Superfina kläder verkligen!

Nu ska jag styra upp middagen. Eller säga åt mannen att styra upp den. Jag har hört talas om någon punktmassage som gjorde en kvinna med lika symptom som mig helt frisk! Om det är någon som vet vad denna massage heter så SNÄLLA lämna en kommentar.

Ha en fin eftermiddag.

Ensamma bloggen

Hej igen!

Idag får jag ingenting gjort. Jag har ju som bekant en bunt engelskaprov att rätta. Blir ingenting med det verkar det som. Måste skärpa mig!

Det jag ville säga är att jag känner mig såååå ensam på den här bloggen. Jag bloggade tidigare på Amelia och där fanns det en oerhörd gemenskap. Vi var som en stor syskonskara. Vi träffades även i Sundsvall och jag har träffat flera andra från Ameliabloggen också. Varje inlägg jag skrev fick omkring 10 kommentarer. Jättetrevligt. Mina inlägg här får sällan någon kommentar, en eller två i bästa fall. Jag pratar med mig själv och jag tycker inte att det är särskilt trevlig.

Jag funderar därför på att gå tillbaka till Amelia-bloggen men jag har hört att det varit så mycket krångel med den bloggen på sistone.

Vi får se. Nu ska jag baka rabarberpaj.



Ska höra mig för om några av mina gamla bloggsystrar fortfarande finns kvar på Ameliabloggen.

So long!

Barnlängtan

Jag har två fina pojkar, en på sex år och en på två och ett halvt.

Barnen är såklart min stora glädje i livet. Jag har dock alltid velat ha tre barn. Kan inte se mig själv utan tre barn. Och så har jag alltid önskat mig en dotter. Och detta som jag skrivit mycket om tidigare på min gamla blogg är så tabubelagt! Jag har människor (kvinnor mestadels) liksom i förbifarten säga att de skulle SJÄLVKLART ta bort ett barn med handikapp. Så där bara. Självklart? För mig finns det ingenting självklart i det överhuvudtaget. Men när jag säger att jag ÖNSKAR mig en dotter då blir folk (mestadels kvinnor) upprörda. Jag förstår ingenting. Jag är självklart överlycklig över mina fina pojkar och skulle aldrig någonsin bytt ut dem mot någon dreglandes prinsessa på BB. Alla älskar vi de barn vi får. Jag har blivit en riktig pojkmamma men det är ju också fel att säga eftersom genusperspektivet säger att det inte finns några biologiska skillnader mellan pojkar och flickor. Jag skrattar ihjäl mig. Jag har gett mina söner min fina docka Anna. Det skulle jag inte ha gjort för de bröt nacken av henne. Nu har Anna ett huvud bak och fram. Jag har gett min yngsta en barnvagn. Han kutar runt, racar med barnvagnen men inte har han någon docka i inte. Jag har lagt i den stackars Anna men henne kastar han ut. Och springer vidare.

Jag må vara hur politiskt inkorrekt som helst eller vad det nu heter men jag tycker mig se vissa skillnader mellan pojkar och flickor. Det var dock inte det det här inlägget skulle handla om.



Jag när prinsesslängtan! Jag vill ha lite mer rosa i mitt liv. Men mest av allt längtar jag efter ett till barn. En liten bebis som jag kan borra in min näsa i :). Det finns inget mysigare. För ett tag sedan trodde jag verkligen att jag var klar med bebisar. Men sen för några veckor sedan när jag var på simskolan med min äldsta prins då träffade jag en liten ostbågsbebis. Med det menar jag en sådan där liten, ljuvlig nyfödd krabat som liksom bara ständigt vill vika ihop sig till en ostbåge. En gnyendes underbar liten människa.

Här är Alvin ungefär fyra timmar gammal.

Männen i mitt liv :)

Valter två månader gammal.

Under några få veckor trodde jag till och med att jag ville ha en storfamilj. Det var efter att jag sett "Familjen Annorlunda". Jag förstår egentligen inte vad det var som lockade mig där om jag ska vara ärlig :). Det var kaosd, rörig, stökigt. Men det var väl kärleken och gemenskapen som syndes så starkt.

Min man vill inte ha några flera barn. Han är ganska envis så det blir inte alltför lätt att övertala honom om att försöka skaffa ett till barn. Det blir ingenting med det. Ingen prinessa. Ingen tredje pojk.

Mina barn har kommit lätt. Jag vet att många kämpar för att få barn och att det är inte helt rätt att bara skriva om att skaffa barn så där men det är så det har varit för mig.




Jag får ingenting gjort idag. Alls. Jag måste rätta engelskaproven. NU.

Kram på er!