Men på något sätt känns det annorlunda när det någonstans står ristat i sten. Att orden finns kvar. Och det är ju sällan det som finns i mina tankar bara rör mig. Jag kan ju inte portionera ut lite här och lite där om människor som står mig nära.
Pust.
Därför kan det kännas lite platt att skriva något litet dittelidattellerdittellidattan. När huvudet är fyllt av något annat.
Och vissa saker vill jag inte ens erkänna för mig själv. Men när man väl gjort det känns det bättre. Så kan man åtminstone sluta någonslags fred i sitt eget huvudet. Vara ärlig mot sig själv.
Och då känns det ändå lite bättre.
Förstår precis vad du menar, jag tvekade om jag skulle lämna ut allt som har hänt nu men sen käne jag att jag måste skriva av mig kramar i massor och tack för din omtanke/Diana
SvaraRaderaDet är svårt. Nu skriver jag under eget namn och delningarna är kopplade till mina konton och mitt företags hemsida. Så visst tänker jag mig för en extra gång. Jag kan inte vräka ur mig vad som helst om mina kunder eller om mina släktingar. Det skulle kunna feltolkas så vääääldigt mycket.
SvaraRadera