Kompensera och göra undantag

Jag är en sådan person som tror på att sätta upp mål och verkligen jobba för att nå målet. Jag är lärare till yrket och hela min yrkestillvaro handlar om att nå mål. Och kaffe! Den handlar mycket om kaffe också :).

I alla fall har jag ingen vidare karaktär när det gäller att komma i form. Ja, för att komma i form är ett utav mina ständiga mål. Jag är ganska smal, eller nej jag ÄR smal. Punkt. MEN jag har inte mycket till muskler längre och jag tycker att min kropp börjar mer och mer likna någon annans. Så fräckt va! Att det vågade flytta in en tant i mitt vackra jag (mohahahahahaha) och liksom bara tanta till hela min uppenbarelse. Förslappa den. Så äter jag en massa socker. Och ooooo så farligt det visst är att äta socker. Där kompenserar jag dock, eller ljuger för mig själv kanske? Vad vet jag. Jag tänker att jag röker ju inte och jag dricker väldigt sällan alkohol så måste det ju vara okej att äta lite socker? Så kan jag sockerbanta i perioder då jag ständigt gör undantag för att inte förgås av sockerlängtan. Så det är väl ingen vits med att sockerbanta egentligen? För jag klarar ju inte av det. Uppenbarligen.

Köper jag för mycket kläder till mig själv vilket jag alltid gör kompenserar jag det med att vara suuuuuuuuuupertrevlig mot mannen. Tvättar utav bara helvete och putsar och fejar i köket. Det är som att hela jag är en enda liten förljugen ljugpotta. Huganä.

Nu ska jag putsa och feja inför att mannen kommer hem från England. Men jag har inte shoppat! Jag lovar... :)

Ha en trevlig kväll.

Jag vet inte varför dessa juveler fick vara med. Men de är ju störtsköna!