Motionera mera!

Då har maj månad gjort entré och det är oundvikligt att skjuta bort tankarna på ännu en sommar på stranden. De flesta kvinnor i min ålder-man må skylla på barnafödande eller vad fan som helst men jag tror att många är lika lata som jag-ser inte så särskilt bra ut i kroppen. Nu blev jag hatad säkertom! Jag har väl antagligen endast den muskelmassa man behöver för att orka gå lite. I armarna har jag den enorma muskelmassa som krävs för att orka vinkla armen lite och skriva på tavlan, nog så drygt!

Min kropp har legat i träda hela vintern. Och det straffar sig! All form av lathet straffar sig. Usch så drygt!

Så jag plågade mig ut i fina, nästintill oanvända löparkläder och skor och begav mig av i rasande gångfart ner mot en sjö här i stan. Det första jag ser är att de öppnat caféet! Café och minigolf så där mysigt vid vattnet. Och herrejävlar så kaffesugen jag blev. En gubbe satt och stirrade på mig med öppen mun, smörgåsen tydlig i käften. What´s wrong?! Förstår att jag var en vacker syn med fett hår, orakade bleka ben (syns i och för sig inte på långt håll :)), osminkad och allt. Allt med o.

Bah!

Fortsatte min tur irriterad och tänkte "nu måste du springa".
Bah!

Sprang om en farbror med sin fru (?) i rullstol. Kvinnan hade inget riktigt språk men hon skrek och frustade efter mig. Så där aggresiv som en del dementa människor blir. Plågade mig några hundra meter, mötte en stolt gubbe med barnvagn och sen. Äh, jag gick.

Så dyker det upp en sådan där irriterande typ som verkligen har driv i steget! Som liksom bara ångar fram på lätta ben i världens fat. Rak i ryggen och schwiiiiisch! Förbi!

Bah!

Tänkte att "fy fan för dig som kan springa så där jävla fort!" Han hade tid på sig själv också. Såååå tråkigt detta är tänkte jag och plågade mig lite till. Nästan gråtfärdigt för att det är såååå himla trist och så dyker det upp en vacker skapelse framför mig. En ung, typ 25 kille med svart hår och mörka ögon. Han ser minsann lika plågad ut som jag och skadeglädjen bara bubblar inom mig. Hahahahaha! Tänker jag. 25 och så jävla otränad. Viiiips så dyker det upp en tjej efter honom som ropar något på spanska och så trippelitrippelitrapp! Hon vevar med sina franska manikyrnaglar mot mig, sminkad som om hon skulle på fest.

Bah!

Jag fortsätter och tänker att något måste hända. Nu! Då dyker det upp något form av gymredskap bredvid stigen. Herregud! Måste prova den! Men vad är det för något? Tänker att jag ska fråga min arbetskamrat J i morgon för jag mötte han och hans kompis joggandes häromdagen. Å andra sidan behöver man ju inte visa att man är så förbannat dum att man inte förstår hur man använder gymredskap. Men vem bryr sig. Jag ska fråga :).

Fortsätter. Tråkigt. Tråkigt. Tänker att; njut nu då Helena! Njut av solen och av Krokusarna! "Jag-skiter-väl-i-dig-din-jävla-krokus! Tänker jag sen...

Nej. Det var dötrist. Punkt.

Jag vill att det ska vara roligt att röra på sig. Så som när jag dansade tidigare. Måste ändå fortsätta. Jogga.

Bah!

Nu måste jag hitta motivationen till att ta mig iväg för att handla till kvällens middag. Det kommer ett gammalt par från Canada som vi träffar en gång om året. Jonas jobbar med mannen och de kommer till Sverige varje vår.

Önskar er en fortsatt trevlig dag!