En tickande bomb

Den tickande bomben är jag. Ida har jag känt mig frustrerad, rastlös, håglös, sur och arg. Det har liksom bubblat otålighet under ytan och jag har haft svårt att fokusera.

Har precis skrikit åt en av Alvins kompisar och så skäms jag. Trots att ungen gjorde något dumt. Det är känsligt det där med hur man ska förhålla sig till andras ungar. Ständigt dåligt samvete om man skriker. Och jag skriker väl mest hela tiden.

 

Känner mig ungefär så här snygg idag.

.
Önskar man vore lite mer som hon här ovan.

Bah!

Det komiska är ju att jag vill så gärna ha en till. Mohahahahhaahaha. Mannen vill ju inte det så det spelar väl mindre roll vad jag vill men hur det än är så är det ju lite komiskt att önska sig en till när man blir sliten av att ha två.

Nej, jag behöver bara ett litet andhål. En liten semester på två dagar. Två dagar av fullkomlig ensamhet.

This is what I need!



This is how I feel!

 
Ja, och nu ska jag bara hitta en lösning på problemet. Alltså hitta möjligheten till semester.

Ha en skön kväll!