fredag 17 augusti 2012

Sökandet efter kärlek

Jag har en vän som jag tycker väldigt mycket om. Vi har aldrig träffats "på riktigt" hon och jag. Hon förgyller min vardag med att berätta om sitt liv.http://justanotherordinarystupidmommyblog.blogspot.se/-
Ibland är det mycket personligt och ibland delar hon av sig av sitt mysiga, bohemiska hem. Vi hörs mycket på Facebook och sådär men vi har aldrig pratat i telefon. Jag hade förhoppningen om att träffas i somras men jag (vi) hann inte med det.

Hur det än är så söker hon efter kärleken efter att ha lämnat sin kille sedan många år tillbaka. Nu verkar det vara ett problem för varenda man att hon är ensamstående mamma till fem barn. Och så har hon hund också, verkar jääääättejobbigt med en liten hund för män också! Nu är jag ju ironisk eftersom jag är arg för att män verkar vara lite (så jävla förbannat!!)fyrkantiga ibland. Okej, hade jag varit singeltjej på 22 år och sökt efter den STORA kärleken hade jag också blivit livrädd för en ensamstående man med fem barn och en liten hund. Men hallå! Nu är vi i vuxen mogen ålder och ja, har inte våra vyer vidgats lite mer då? Varför kan de inte se bakom Marias familj och se henne? Här har vi en söt, trevlig, studerande, underbart skrivandes kvinna som kämpar och som klarar det jäkligt bra. Borde inte DET väcka något i männen? Liksom, tänk vilken kvinna detta är! Hon klarar av att rodda runt fem barn och en hund. Hon finns där för sina barn. Tänk så mycket kärlek det finns i en familj med så många!


Vad är kärlek för dessa män? Hur kan man liksom från början bestämma sig för vad man vill ha och stänga ute alla andra möjligheter?

Det som gör mig uppriktigt ledsen för hennes skull är att flera män redan talat om för henne att hennes dröm om att finna kärlek inte är möjlig. Hon drömmer om det som det flesta av oss drömmer om; att hitta någon att dela livet med. Att somna bredvid någon, handla på Maxi ;), skratta ihop med någon vid matbordet och så vidare. Vardagliga ting! Det som är livet. Nej, då ska dem träffas med förutsättningen av att det kan bli en liten romans. Idioter. Småpojkar.

Jag vet att jag är väldigt hård i mina ord men jag blir så uppriktigt ledsen över det att de försöker ta hennes dröm ifrån henne. Eller mer förhoppningen om den.

Om Jonas skulle gå bort och jag blir ensam skulle jag också så småningom vilja dela livet med någon igen. Nu kanske ni tycker att det var lite brutalt att skriva det där om gå bort men jag kan inte se något annat skäl till att vi skulle skiljas åt. Jag har allt jag någonsin önskat i honom.

I alla fall...hittade jag en man som hade fem barn och en hund :) skulle jag imponeras av honom. Jag skulle tänka att här har vi en man som är trygg i sig själv, som har simultanförmåga ;), som är stark. Stark i sig själv som person då alltså :). Han skulle locka mig, denna man. Nu vill jag ju tillägga här då att dessa män finns inte. Jo, kanske en på miljonen då. Min mamma sa en gång att det finns inte så många ensamma män för de orkar inte med situationen. Hon är hård min mamma. Jag gillar hennes rätframhet men jag tror i och för sig att hon har lite fel i sin kommentar. Självklart finns det ensamstående pappor men nu pratar vi väl mer om alla dessa varannanveckaspappor?


Vet ej vad texten på bilden betyder! Men söt bild.

Någonstans är jag ändå övertygad om att Marias kärlek finns där ute. Jag önskar bara att hon slapp bli besviken på vägen. Att alla dessa fjantskallar som inte vågar se henne, på riktigt bara kunde söka upp den där 22-åriga bruttan som inte vet så där överdrivet mycket om livet ännu.

Han finns där men han kanske inte har tillgång till internet :). Kanske träffas ni i kön till bankomaten, på Maxi eller genom någon bekant?

Ge aldrig upp hoppet fina du. Men ta en paus om du behöver det.

Önskar dig Maria en fin dag med din jättefina familj. Varma kramar!

Kram till alla!

3 kommentarer:

  1. Usch, ja - det är svårt det där med att hitta någon ny. Jag tror det hjälper om man inser att många män också känner sig väldigt brända från tidigare förhållanden. Har en kompis som gjorde just sådär - han träffade en tjej som hade tre barn och ett par hästar, och han sade "Jag fattade rätt snart att jag alltid skulle komma på femte plats i ordningen och det var det jag inte fixade. Då väntar jag hellre på en tjej där jag kan komma lite högre upp i rankningen."

    Jag tyckte kanske personligen att han fegade ur lite, men på sätt och vis kan jag förstå honom.

    Jag hoppas Maria kan hitta en man som är trygg nog att inse att sjätte plats räcker bra och är mer än nog. För så måste det ju vara när man har barn. Jag skulle aldrig välja en ny man över mina barn, han skulle bli trea med besked.

    SvaraRadera
  2. Gud så fint du skriver!! Blir alldeles rörd över att du ägnat ett helt inlägg åt mig. Söta du! Ja, jag tror jag kommer finna honom en vacker dag. Men vägen dit tycks hård och lång. Jag tror hela dejting klimatet är väldigt hårt och det är många av männen som säger det också. Sedan tror jag män över 30 någonstans som är själva har satt ribban så högt och är så förankrade i det de redan har, så allt utöver det blir så stort. Skrämmande. Jag vet inte, men det är min känsla. Jag kan givetvis också förstå dem att de kanske vill skaffa sitt första barn med någon som inte har barn sen innan, men samtidigt är det tråkiga att man någonstans duger till sex och romans, men inte mer. Att det sägs högt och rättframt. Visst, man vet vart man står - men det är ändå tråkigt när det blir så kallt. Jag vet inte med A som jag lärt känna nu. Vi pratade ju via sms i flera timmar igår och barn/relation kom upp och där var han först att han inte ville, men sedan sa att "Man ska aldrig säga aldrig..." när jag liksom brytit ner det hela för honom att barnen kan visst flytta och det KAN gå. Men vi får se. Många kramar i alla fall och tusen tack för fint inlägg! :)

    SvaraRadera
  3. Jag tror att många som är barnlösa singlar oavsett ålder blir oroliga för att det inte ska finnas plats för dem också i den andra personens liv. Att de ska bli bortprioriterade eftersom alla vet att barn alltid kommer att komma i första rummet (vilket de absolut borde göra). Jag brottades lite med sådana känslor när jag dejtade en kille i England (han hade två söner) och hade varit gift tidigare. Ofta handlar det nog om rädsla. För att man inte vet hur det kommer att bli. Men det vet man ju heller inte om man träffar någon som är singel och inte har barn. :-) Jag följer också Maria och önskar henne allt gott i hennes dejtande. Att en sådan pingla är singel är synd och skam! Karlarna borde hurra för en så fin kvinna som kan konsten bolla mer än en handfull livsbollar samtidigt och klara det med bravur. Kram

    SvaraRadera