Trötthetens nycker

Det är svårt när man är så där riktigt trött och inte vet vad man egentligen tycker och tänker om saker och ting. När man mest bara känner. Då det blir så där extra tydligt att jag är en känslomänniska rakt igenom. Efter att haft en mindre ihopklappning igår kväll så vaknade jag ändå vid gott mod och tog mig till jobbet. Kände att halsen gjorde ont men vem har råd att vara hemma liksom? Framförallt, vem vill utsätta en kollega för att jobba dubbla pass, eller någon vikarie som inte kan tyska att springa mellan tyskan i år 9 och bullbak i år två, ja typ så. Lite överdrivet men ändå.

Vid morgonmötet konstaterade min käre kollega Anders att det var en mindre katastrof att jag inte kunde någon tysk snappsvisa!! "Du påstår att du sjunger med eleverna" Han drämde av tre verser på en tysk snappsvisa högt och tydligt och Gud så jag skrattade. Vi skrattade allihopa. En del mer chockade än andra :). Satan vilken fröjd att få jobba med en sådan människa!

Sedan gick dagen i 120 knyck som vanligt och om det finns andra som jobbar i 120 knyck ska det nu icke förglömmas att vi TJÄNAR NÄSTAN INGA PENGAR på detta. Ja, jag kan ju tycka att om man tjänar si så där 40.000 kanske man får räkna med lite hjärtklappning ;).

Träffade en före detta kollega (av en slump) efter jobbet och hon sa att jag såg så mycket piggare ut än tidigare! Tjolahopp! Tackar vi Mary Kay för ;).

Ja ni, det är verkligen svårt att veta hur tillvaron FAKTISKT ser ut när man känner att man liksom bara flyter med någonstans. Jag vet att det är värken som gör mig trött. I första hand är det värken. Jag sökte för min trötthet för några år sedan och läkaren (som jag haft vid andra tillfällen och som jag känner förtroende för) sa att han var övertygad om att det var min kroniska värk som gör mig trött. Jag skulle börja på tre dansklasser...Nu sitter jag här och går på noll dansklasser, dricker alldeles för mycket kaffe, kickar mig på socker...Måste skärpa mig! Mådde ju så mycket bättre i somras när jag skippade sockret helt. Måste och börja springa eller något. Måste måste måste.

Så där skulle man ha det...vilken underbar bild!

I morgon har jag me and i träff, tjohoo! Det är alltid något att se fram emot. I november ska jag på ett säljmöte i Gävle och då ska vi kanske sova över på hotell några tjejer natten innan. Typ shoppa innan och så, det ska vi väl Camilla? ;) Det gäller att tänka på alla små saker jag har att se fram emot. Bara jag skippar sockret och börjar jogga snart så ska väl det här gå bra.

Nu måste jag gå och sova. I morgon ska jag rätta och skriva diverse planeringar samt kontakta en massa potentiella värdinnor.

Kram kram och god natt!