Vilken dag

Jag är helt slut. Inte så där uppstressat trött då jag blir rastlös och spänd i hela kroppen och bara springer omkring utan mer den där "somna" -tröttheten. Sömniga tröttheten heter det väl.

Två för mig okända människor har kommenterat på bloggen och det gjorde mig jätteglad. Tack!

Har i en hel vecka sett fram emot morgondagens träff men värdinnan har blivit sjukskriven och träffen ställs in. Känner förstås med henne (har ju även själv varit där) men ändå blir jag så otroligt frustrerad. Känner mig pressad eftersom förra veckans träff också ställdes in på grund av sjukt barn (värdinnans) och jag kommer inte iväg, helt enkelt.

Idag fick jag gråtattacker på stan, great!! Jag är en känslomänniska rakt igenom och det svänger snabbt mellan gråt och skratt. Har dock alltid känt när tårarna är på väg. Ja ni vet, det börjar med ett tryck i halsen och sedan svider det till i ögonen. Men nu! Jag bara gick där och kände mig stressad och plötsligt rycker det till i axlarna på något vis och sedan gråter jag...

I morgon är jag ledig och då ska jag försöka boka in fler träffar. Har ju självklart en hel del träffar inbokade också men jag måste boka in fler i oktober. Det är jobbigt att känna den där pressen. Usch då.


Har också för avsikt att åka ut till elevernas läger i morgon (de ska tälta) utanför stan. Men känner jag att jag inte orkar så gör jag det inte. Måste bli bättre på att verkligen göra det jag orkar och känner för.

Önskar er en fin kväll.