Jag får en kick när det är mycket, i alla fall till en början. Det är en skön känsla att känna att man klarar av organiserat kaos. Hann inte kissa på den här rasten heller men jag kom minsann i tid och jag vet minsann vad jag ska göra. Och så tycker jag dessutom att jag gör det ganska bra ;).
Det här handlar så klart inte om jobbet, enbart. Ja, det här med att maxa tillvaron på något vis. Att liksom trycka in så mycket roligt som möjligt i sin tillvaro. Kanske handlar det allra mest om fritiden? Men jag försöker hela tiden att jag måste stanna upp och ge mig tid till att känna bubblet, lyckan. Men jag stannar inte upp, det går inte. Tankarna är hela tiden ett steg fram, ett steg framför mig. Vad ska jag göra nu? Medan jag försöker njuta av att slöläsa Sofies mode under en stickig (men ack så snygg!) filt tänker jag på hur jag så snabbt som möjligt ska snygga upp i vardagsrummet och köket. Och kör en tvätt! Eller två! Och ja just ja, festen! Oh, så roligt! Underhållning! Måste fixa underhållning.
Träna! Ja, jag måste ju träna. Nej...jag ska bara leta reda på VAD jag ska träna först. Hitta något som är roligt.
Dagens styckas in, bit för bit. Rastlösheten river i mig.
Hur svårt ska det vara? Varför måste jag rusa vidare? Jag som kunde ta det så lugnt tidigare. Varför går det inte längre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar