Detta blir tyvärr inget muntert fredagsinlägg. En läsare är orolig för sin lilla dotter och undrar över tidiga symptom vid Leukemi. Jag skriver svaret till dig som ett inlägg och hoppas att du inte misstycker. Eftersom du är Anonym så pekas ju du (och din lilla tös) inte ut på något vis i alla fall.
När min tvillingsyster fick Leukemi vid fyra års ålder fick hon fruktansvärda smärtor i magen. De opererade bort hennes blindtarm och sedan när det inte hjälpte insåg sjukvården att det var något annat.
Med mig var det annorlunda. Eftersom vi är enäggstvillingar bevakades jag hårt med ständiga provtagningar. Vi väntade på att jag skulle insjukna helt enkelt. Det gjorde jag i november 1985, då var jag sju år. Jag minns att redan där på hösten när skolan började (vi började första klass) så kände jag mig inte riktigt pigg. Under en vecka (vi var på semester) blödde jag konstant näsblod och under hela Oslo-vistelsen kunde jag aldrig lämna hotellrummet. Jag var yr, håglös och näsan rann. Sedan kom en enorm trötthet, jag var konstant slut. Slutligen svullnade halsens körtlar upp och jag var om möjligt ännu tröttare. När jag fick mitt cancerbesked var mina värden katastrofala och jag fick ett mycket starkt cellgift från start. Läkarna var inte vidare hoppfulla. Men någon (kanske pappa) har sagt att jag är envis som en åsna och klarar vad som helst. Jag har svårt att tro det men jag var nog starkare som barn. Barn är starka!
Det verkar tyvärr inte finnas några entydiga symptom utan sjukdomen visar/yttrar sig på olika sätt.
Som förälder känner du ditt barn bäst. Nu har din dotter förhoppningsvis inte Leukemi MEN något är det kanske? Någon kraftig infektion eller något helt annat, jag vet inte men mitt råd till dig är att SÖK hjälp! Kanske måste du stå på dig och KRÄVA hjälp men ge dig inte! Du förtjänar att bli lyssnad på. Du är hennes mamma och du vet att något inte är bra.
All kärlek och omtanke till dig och din fina flicka.
Tack snälla för ditt svar, tänk att jag fick ett helt inlägg!
SvaraRaderaSå tufft för dig att "vänta" på din tur och så tufft för dig att sedan drabbas, fy fasen vilken skräck. Smärtsamt för dih. och din syster.
Har varit till läkare med min dotter, två gånger denna vecka, fick (tyvärr) träffa samma läkare båda gångerna. Hon tyckte att ett crp var det enda prov som behövdes tas. Min dotter har ont i benen, haltar, har blåmärken samt började blöda näsblod i veckan. har alsrg gjort det förut. Någon blodstatus ville läkaren inte ta, onödigt sa hon. Däremot gjordes ultraljud o röntgen, läkaren trodde det var "höftsnuva" vilket det inte var. Jag går sönder av oro och kan inte släppa tanekn på att det är denna ondskefulla sjukdom! Läkaren var så nonchalant och menade att vi kan komma tillbaka om 10 dagar om det ej blivit bätte. Tack för ditt svar.
Hej Igen!
RaderaDet låter ju inte bra. Jag säger absolut inte att det måste vara något väldigt allvarligt som Leukemi (är inte läkare och bör inte yttra mig) men något är det ju som inte stämmer. Mitt enda råd är att sök igen och var öppen med din oro. Säg att du ska träffa en annan läkare. Höftsnuva har jag hört att barn kan få men varför skulle din dotter ha blåmärken på grund av det? Du ska inte behöva kämpa för att få hjälp men det verkar som att du måste. Sök akut idag. Då får du säkerligen träffa en annan läkare.
Varma hälsningar, Helena