måndag 7 maj 2012

Att ställa krav på sig själv

Jag har i många lägen pressat mig själv vilket fått mig att bli nervös och ledsen. Det jag har presterat har inte varit gott nog trots att jag gjort mitt bästa.

Under studietiden la jag helt plötsligt av med det och slutade VG-hetsa. Det kändes bra. Jag kände att jag dög. Var själv förvånad över att nöja mig med att inte prestera på topp. Att inte vara bäst.

Nu försöker jag hela tiden sätta mitt välmående i fokus. Inte stressa, inte pressa mig själv. Försöka vara "good enough".


Det är självklart jättesvårt när man i grund och botten är en "duktig flicka".



Jag försöker också tänka på det i mitt sätt att bemöta mina barn. Att inte bara berömma prestation utan se barnet. Att de ska känna att de duger som de är, att de blir bekräftade i sin person. Att det är okej att vara arg och så vidare.

Nu håller jag närmast på att bli knäpp på mig själv på någonting som egentligen kan framstå som ytligt och fånigt. Att komma i form! Jag vill komma i form. Jag vill minska midjemåttet någon centimeter och jag vill gärna ha lite muskler i låren. Nu, tack!


Nu gör jag helt plötsligt världens grej av det och jag kommer verkligen inte iväg ut på någon joggingtur! Joggade förra helgen och det var så vedervärdigt tråkigt att det bara går inte. Jag önskar jag kunde hitta någon träningsform som passar mig. Jag älskade att dansa men vi dansade så sent och det funkade inte så bra för mig. Jag måste komma igång och träna på egen hand nu och så får vi se om jag kan köra någon form av gruppträning till hösten.



Jag inser ju att jag bara måste snöra på mig skorna och ge mig ut. Det är inte svårare än så. Och efter tag blir det roligt. Ett behov till och med. Men vägen dit känns väldigt lång just nu tyvärr. Så skäms jag över att vara så lat. Plus att jag är arg på mig själv att detta upptar så mycket av mina tankar. Det känns så motvilligt att röra på sig, helt knäppt att känna så!



Men JAG kan och jag SKA :)

Min fina arbetskamrat J sa idag att all rörelse är bättre än att inte röra på sig. Har man bara tid att springa tio minuter är ju det såklart bättre än att inte springa alls. Tycker man att fy så hemskt att jag bara orkar springa i tio minuter så är ju det bättre än att inte springa alls. Hon är idrottslärare :).

Kram och ha en fin kväll.

3 kommentarer:

  1. Låt det ta den tid det tar och var rädd om dig :)kram Diana

    SvaraRadera
  2. All rörelse som blir av är ju bra! Men det där med att jogga är väl som när man står i en varm underbar dusch och laddar och laddar för att kliva ut i kalla badrummet och plötsligt så gör man det och man vet inte vad det var som fick en att plötsligt stänga av duschen och ta klivet ur värmen till kylan.
    Plötsligt tar man steget!

    Go!

    SvaraRadera
  3. Mitt tips till dig - Du gillar ju att gå promenader, försök ta ett par, tre långpromenader i veckan, det ska väl vara bra om man vill bränna lite. Kanske kan du köra några core övningar hemma för att stärka mage osv, du vet typ plankan (skitdryg för magen).För lårmusklernas skull, inlines, du har väl gillat och är bra på att åka skridskor. Och så zumba till hösten. Inte min grej men det låter på folk som att det är kul.

    SvaraRadera