Lycka

Lycka är ett ord som alla förstår men som ändå har olika innebörd för alla. Ja, det tror jag i alla fall. När jag var barn tänkte jag på lycka mer som en lyckokänsla. Det där ruset jag kände när jag fick en ny Barbie till exempel.

Lyckan var himlastormande. Nu som vuxen är lyckan mer försiktig, bara en viskning i jämförelse. Jag försöker att inte eftersträva lycka och att hela tiden ifrågasätta, känna efter om jag är lycklig. Det tar liksom udden på allt. Jag strävar efter att må bra, ha ett liv som får mig att må bra. Mer att finna lugnet.

När jag var yngre kände jag en större press att på något vis uppnå något större. Egentligen ville jag bara ha lugn och ro i ett liv med barn (lugn och ro med barn, hahahhaaha) men skämdes nästan på något vis att det skulle vara trist. Nu känner jag att jag för länge sedan landat i vad jag vill åstadkomma och vad som är viktigt för mig.


De där visdomsorden tror jag stenhårt på. I perioder när jag varit väldigt stressad har jag haft mycket svårt för detta. Jag kunde aldrig vara "här och nu" och tanken låg hela tiden framåt, framåt, framåt. Min syster sa en gång att hon läst att man skulle öva sig i att se lyx i vardagen. Satt man stilla med en kopp te skulle man verkligen öva sig i att tänka hur lyxigt det var. Att se små vardagliga saker för mer värdefulla än man själv upplever dem på något vis.



Så får de kungliga vara med på ett hörn också :). Man ser verkligen lyckan. Kan ta på den.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Och några bullar...och verkligen njuta av stunden.
Kram!