Sju koppar kaffe senare

Näh ni! Jag har så svårt för det här med att göra ingenting. Jag försöker ju. Eller, gör jag det? Jag booooooooooorde verkligen rätta proven! Varför gör jag inte det? Jag vabbar. Lille feberpojken har slocknat på soffan och storkillen leker så fint själv.


Det är väldigt svårt att ta det lugnt. Jag mår inte dåligt av stress nu men jag känner ändå hur pass uppe i varv jag är när jag som idag inte klarar av att bara ta det lugnt. Det kryper i mig. Kanske är det det dåliga samvetet också för att jag faktiskt inte rättar proven? Å andra sidan är det inte meningen att jag ska rätta heller när jag vabbar. Nu ringde jag min mamma och hon sa att hon inte klarar av att ta hand om minstingen i morgon för hon är också krasslig. Så då...poff! Proven får vänta.



Ja ni...Näh, usch nu får jag dåligt samvete av att jag ska vara hemma i morgon. Jag hade så mycket att fixa kring mina tio mentorselever i morgon. Ja, dem lär ju klara sig utan mig också. Sist jag var borta EN dag blev de jätteglada när jag kom tillbaka. Jag blev helt rörd av deras oförställda glädje.

Annars har jag noterat att jag ser inte bara sliten utan även gammal ut utan smink. Sökte på Google och fick upp en massa kvinnor som såg sådär totalt rosenskimrande ut utan smink. Jahahaja.


Körsbärsblom, vackert!

Jag letar med ljus och lykta efter en klänning att ha på skolavslutningen. Det är en viktig dag för mig. En dag då jag vill vara fin. Måste påminna mina elever om att jag verkligen vill att de klär upp sig på skolavslutningen. Ingen självklarhet. Man måste hela tiden påminna sig själv om det, att ingenting är självklart. Jag ska självklart också poängtera att man inte behöver köpa någonting nytt men att man sätter på sig det bästa man har. Ungefär så.

Nu kom jag på att jag inte har någon middag till barnen. Usch, då får det blir Donken...igen då. Måste iväg och handla ikväll. Ibland glömmer jag bort att tänka framåt på det här med mat. Jag som älskar mat! Hoppsan och det blev Donken. Tur att jag inte skäms för det i alla fall. Liiiite jobbigt ändå att de hejar på mig som att vi vore goda vänner. Här kommer hon igen! Tjolahopp! Men...jag kan ju alltid riva fram några korvar och festa till det med korv och bröd i stället.

Nu ska jag återgå till tvätten tror jag.
Kram!